lesbiskhankatt

Varje gång som jag supit till och tappat minnet så vaknar jag alltid panikartat och springer och leter efter mobiltelefonen - ja, jag får alltid söka efter den! Jag har alltid lagt den på något konstigt ställe. Bland strumporna, ungsluckan, INNE i faxen...ja och sånt. Jag undrar egentligen hur jag tänker. "Jag stoppar välss in mobbehevlitet i ugnen så deen är het tills i morgon" "Undrar om jag kan faxa i väg mobilen till Danne" Ja. och ibland hittar jag den inte alls. Eftersom jag inte har en fast telefon så får jag gå in på MSN och be någon rina upp mobilhelvetet. Sedan är det jälvit jobbigt. För då ska jag kolla VEM jag har ringt, och VEM jag har sms:at. Varje gång blir det en chock. En gång hade jag ringt Sven Wollter. Samtalstid: 2 timmar!
Det minns jag inte! Sedan pinsamma SMS till arbetskompisar osv...."du har fin stjärt Kent" osv. Skitjobbigt eftersom jag inte är Gay. En gång hade jag ringt och snackat med en snubbe som jag inte talat med på flera år. Det minns jag inte.
Den utekvällen hade varit lyckad. Vaknade utan ångest, och jag trodde attt jag inte gjort nåra fyllesaker. Så jag låg och njöt i min solstol till han ringde.

Han: Haha. Du var i fin form i går
Jag: Ja, visst var jag *skratt*
Han: Men du...det där om din mormor?
Jag: Min mormor?
Han: Känns det jobbigt?
Jag: Ehh. Jaaa..det börjar kännas jobbigt i alla fall. Vaddå mormor
Han: Sa du att du skulle PULA MED DIN MORMOR eller sa du att du skulle MULA din mormor?

Panik. VIlket skulle vara värst, tänkte jag. Att jag skulle ha ett samlag med mormor eller att jag skulle mörda henne. Av vilken anledning skulle jag göra det här? Det kändes ångestfyllt.