lesbiskhankatt

Förr var jag sjuk. Jag hade cancer, Jag hade AIDS ( långt hade det gått också....) MS, Parkisson, Syflis, dysleksi, blödarsjuka osv osv.

Jag var alltså hypokonriker av första klass. Alltid sjukast, alltid mest döende och den som var närmast obducentens vassa blodiga kniv.

En kväll fick jag testikelcancer,. Jag hade något som liknande en knöl i testikeln.

Jag började på rent allvar planera min begravning. Det skulle vara en vacker begravning, med ljusa kläder och någon skulle sjunga Starway to Heaven med mörk vacker stämma.

Jag tog fram läkarboken och läste om min sjukdom..och allt stämde tyckte jag...Jag HADE TESTIKELCANCER

Denna gång var det ingen övergående AIDS diagnos..Jag var verkligen sjuk.

Jag kollade tiderna på vårdcentralen för att komma dit akut och ringde med andan i halsen till akuten och berättade att jag hade cancer och vilka mediciner jag borde ta. Skulle jag som var så sjuk cykla till vårdecentralen? Eller skulle landstinget ge mig färdtjänst eller taxi? Skulle det finnas med någon psykolog som tog hand om mig i såna fall? Som strök min hand och sa att allt skulle blir bra igen " Det finns så många bra medicener"

Sköterskan jag talade med var ond. Hon skrattade och sa att jag måste lugna ner mig "du dör väl inte i natt.,.." HA,. Och hur kunde hon veta det? Hon skulle vara se mina ögon..de var ju alldeles tomma..och jag kunde knappt pissa rakt!

Jag sov inte den natten. Människor som precis får veta att dom ska dö sover väldigt dåligt. Jag sov inte alls. Cancer är en hemsk sjukdom som drabbar de människorna som är goda!

Morgonen var hemsk. Jag klädde mig fint. I svart. Kammade mig för ovanlighetens skull. När jag stod framför spegeln så såg jag en döendes man ögon och de var så sorgsna. ..och skräckslagna.

Jag cyklade vinglande och nästan gråtande till vårdecentralen, och ställde cykeln framför dödens port. Jag tänkte att nästa gång jag går ut härifrån så gör jag det med en tråkig diagnos.

Jag satte mig i väntrummet och såg de andra sjuka - lika rädda som jag.

Jag tog något att läsa som var om min sjukdom. Cancer. Där stod det hur man tog en ryggmärgsprov. Typ.

1.Patienten får ligga på en brits. Patienten får en kudde över huvudet för att slippa att höra det ljud som uppkommer då ryggmärgsprutan går in i svanskotan. Bedövning är inte alltid nödvändig då denna inte gör någon större verkan.

Jag blev rädd, Jag hatar sprutor och kände mig helt plötsligt lite friskare.

Jag reste mig upp på väg att gå...men då ropade man in mig.

Vanligtvis så får jag tyska och feta läkare som är halvt blinda och har skakningar. Man förstår inte vad de säger ens. Jobbigt att inte veta vad man har för sjukdom. De luktar ciggar och svett så man vill spy. Dom hette alltid Claus.

Men hette denna läkare Claus och var tysk och övervktig?

NEJ DÅ

Hon hette Sandra och var typ 26 år och AT läkare. Hon var sexig som fan. Blond, fina former, sugande ögon..och lena söta händer....Hon skulle alltså undersöka min testikel!!!!!!

Hon var min drömbrud ju..och hon tände mig såååååååå

När hon bad mig dra ner byxorna så var jag tvungen att tänka på en svettig tysk läkare som skrattade och fes på sin läkarstol...men funkade mina fantasier? Näääää.. det blev en jobbig situation så att säga..

När hon till sist kände på pungen så utbryter hon. DET ÄR DET VÄRSTA JAG VARIT MED OM..

Jag dog,. Jag såg gud. Ja sa hej då min familj.

..hon forsatte.. "Det var den värsta finne jag känt i en testikel någon gång...."

Jag blev frisk. Men det var pinsamt...