lesbiskhankatt

I morgon ska jag åka till Stockholm och jobba. Jag åker tåg då. Eftersom företaget tycker jag ska utnyttja arbetstiden genom att jobba så bokas jag in i 1:a klass.

Att se mig i en förstaklassvagn är som att se Bert Karlsson som deltagare i en skönhetstävling eller som Reinfeldt i Vänsterpartiets första majtåg!

Jag är som sagt en hårdrockare som ligthprodukt. Svart hår, piercad och alla tänker på satan och döden när de ser mig stiga in i vagnen. Några tar fram biblen och ber till gid medan andra tar sina telefoner och ringer ett sista samtal till sin fru.

När jag går genom vagnen så betraktar dom mig från topp till tå. "Är det här verkligen en som åker första klass? Han är inte en av oss? Har han gått fel? eller ska han låna toaletten?

När tågmästaren kommer och ska klippa min biljett så står han länge vid sin plats. "är biljetten äkta? är den rent av stulen?" "Har denna person ett lönekonto?, det kan man väl inte ha när man går på socialbidrag, är mannen farlig? rent av kriminell?

Tågmästaren ursäktare sig och säger att det är något fel på klipptången.
"Strax tillbaka"

Jag ser hur kan går i väg en bit. Mina medresenärer håller blicken fastklistrad på honom...han kanske är deras hjälte?, det kanske han som är den man sett i alla actionfilmer...vår egen Mr Stallone...hur man med klipptången klipper till mig så jag flyger ut genom fönstren och hur alla resenärer med tårdrypande ögon tackar honom och bjuder hem honom på julbord.

Man hör i vagnen allas pulser går upp till max. Är livet slut? Varför slutar det så här eländigt? Med en hårdrockare i vagnen? Kunde det inte ens vara en liten terrorattack mini? Man suckar besviket.

Det blir tyst i vagnen.

Tågmästaren är tillabaka. Han går emot mig med klipptången dragen. Han spänner ögonen i mig och luften är så tyst.

- Det är ok . Det har ordnat sig. Jag ringde och kollade. Du är en god människa.

Tåget åker vidare. Med en hårdrockar i första klass.