Ledsen mat

När jag var liten och inte ville äta upp på tallriken så sa mina ömma föräldrar "Åt upp potatisen, annars blir pappa och jag ledsna" Helt urdumt argument. Samtidigt hade pappas bästa vän dött - men han hade inte visat alls att han var ledsen. Han satt och skrattade och var mest nöjd att Finnarna inte vunnit hockey-VM. Varför skulle han då bli lessen om jag inte åt upp potatisen? Skulle han ringa till jobbet och sjukskriva sig "Jag mår inte bra. Min son åt inte upp potatisen"
Helt sjukt. När ínte det funkade så tog dom allt ett steg längre. Då var det helt plötsligt inte synd om någon - utan det var synd om potatisen. "Ät upp nu, annars blir potatisen lessen" Dom utnyttjade min barnaempati på det mest vidriga sätt, så jag åt potatisen. Jag fattade inte. "Blir potatisen lessen om jag tuggar på den - så då har den ont och den åker in i min mage - med magsyra ut rätt genom tarmen. Är det vad en potatis vill uppleva?"

När de märkte att det funkade så körde dom samma sak hela tiden. "Att upp fisken nu! - ser du inte att den blir lessen. Ser du inte på aborren där? Han som liknar morbror Bernt. Han är lessen och gråter ju"
-Men mamma, det är mögel på den! Men pappa du tappade ju den i saltsyran.
-Håll käft ungjävel!

Än i dag så har det satt djupa spår i mig. Jag satt på resturangen här och min vän undrade varför inte jag åt upp
-Jag vill inte att pizzan ska bli lessen ju.

Som sagt. Djupa spår.

Kommentarer
Postat av: stalin

Jag känner med dig, min mor körde samma sak.

Starkast kommer jag ihåg en gång då jag inte ätit några grönsaker till maten. Mor gick verkligen så långt att hon agerade talrör till blomkålen. "Maaaalin, Maaaalin" sade hon. "Ät mig! Tycker du inte om mig?...snyft..."

Det tog oerhört hårt på mitt lilla barnhjärta och än idag ser jag blomkålen snyftandes framför mig närhelst någon matrest står i begrepp att åka i soporna.

2008-11-20 @ 19:53:18

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0