Han om hans såg - han segrade inte. Historien om kändisskap i 10 sekunder
I gamla hemstaden så jobbade jag för några år sedan som Personlig Assistent.
Den snubben som jag jobbade hos hade alltid gymnastik på att annat ställe i Västerås på fredag eftermiddag. Det var i regel mitt sista pass för veckan. Taxichauffören som brukade hämta upp mig och killen från gymanstikhallen brukade lämna av mig i stan för att sedan ta brukaren till sitt hem - där en ny pers. ass väntade på honom och tog över.
Det var typ i början på juni. Livet var underbart mitt X som jag hade då hade precis dumpat mig, och livet innebar krogar, brudar, baksmälla för mig. Jag mådde som en jävla prins alltså:)
Denna dag, hade taxichauffören av någon anledning inte med sig sin vanliga Volvo, utan han hade en limousine. Jag tror han skulle hämta upp någon artist som skulle uppträda eller nåt sånt....
Underbart tänkte jag. WOW: Denna taxichaufför skulle alltså denna fredageftermiddag lämna mig i stan..jag skulle alltså som värsta världskändisen kaxigt kliva av en limousine med mina svarta solglasögon och ertt överlägset leende. Jag skulle alltså vara Vasagatans kung! oj oj.) Jag bestämde mig för att ta en öl (på ett ställe som jag nu glömt namnet på...Pluto?)
Chaffören saktade in limousinen, jag tog på mig solglasögonen och kollade i backspegeln om mitt leende var nog överlägset..när jag rättat till leeendet så klev jag av.
Wow. Massa brudar. Alla kollade på mig..och de måste funderat vilken rockstjärna som kommit till stan. Jag tog nån brud i handen..."tjena, tjena..kul att se" sen gick jag vidare. Satte mig att ringa i moblilen lite...gick runt lite i parken..så där överlägset som vi som är världskända bara kan
En brunett flinande mot mig. "Hon vill ligga", tänkte jag självklart. "Alla vill ju ligga med mig..";) Hon skrattade till och pekade på mina fötter och sa: -Duuuuuuuu varför har du såna där blåa skoskydd på dig mitt på dan i stan - är du sjuk på nåt sätt?"
Min värld föll. Jag måste sett helt sjuk ut när jag överlägset gick omkring med landstingets blåa plastskydd. Jag var ingen kändis. Jag var psykpatinet. Jag tog av mig skydden och gick hem och skämdes. Skratten har inte tystnat i Västerås än i dag. "Mannen med skoskydden."
Den snubben som jag jobbade hos hade alltid gymnastik på att annat ställe i Västerås på fredag eftermiddag. Det var i regel mitt sista pass för veckan. Taxichauffören som brukade hämta upp mig och killen från gymanstikhallen brukade lämna av mig i stan för att sedan ta brukaren till sitt hem - där en ny pers. ass väntade på honom och tog över.
Det var typ i början på juni. Livet var underbart mitt X som jag hade då hade precis dumpat mig, och livet innebar krogar, brudar, baksmälla för mig. Jag mådde som en jävla prins alltså:)
Denna dag, hade taxichauffören av någon anledning inte med sig sin vanliga Volvo, utan han hade en limousine. Jag tror han skulle hämta upp någon artist som skulle uppträda eller nåt sånt....
Underbart tänkte jag. WOW: Denna taxichaufför skulle alltså denna fredageftermiddag lämna mig i stan..jag skulle alltså som värsta världskändisen kaxigt kliva av en limousine med mina svarta solglasögon och ertt överlägset leende. Jag skulle alltså vara Vasagatans kung! oj oj.) Jag bestämde mig för att ta en öl (på ett ställe som jag nu glömt namnet på...Pluto?)
Chaffören saktade in limousinen, jag tog på mig solglasögonen och kollade i backspegeln om mitt leende var nog överlägset..när jag rättat till leeendet så klev jag av.
Wow. Massa brudar. Alla kollade på mig..och de måste funderat vilken rockstjärna som kommit till stan. Jag tog nån brud i handen..."tjena, tjena..kul att se" sen gick jag vidare. Satte mig att ringa i moblilen lite...gick runt lite i parken..så där överlägset som vi som är världskända bara kan
En brunett flinande mot mig. "Hon vill ligga", tänkte jag självklart. "Alla vill ju ligga med mig..";) Hon skrattade till och pekade på mina fötter och sa: -Duuuuuuuu varför har du såna där blåa skoskydd på dig mitt på dan i stan - är du sjuk på nåt sätt?"
Min värld föll. Jag måste sett helt sjuk ut när jag överlägset gick omkring med landstingets blåa plastskydd. Jag var ingen kändis. Jag var psykpatinet. Jag tog av mig skydden och gick hem och skämdes. Skratten har inte tystnat i Västerås än i dag. "Mannen med skoskydden."
Kommentarer
Trackback
