lesbiskhankatt

Förra veckan blev jag livrädd ett tag.

Mobilen ringde på söndag morgon och jag hann inte svara. Den som ringde talade in ett snällt meddelande på mobilsvaret.
";Hej Jag heter XXX XXX" och jag ringer från Dalademokraten" Har du möjlighet att ringa mig så fort du här detta?"

-OJ Tänkte jag. Vad har jag nu gjort? Jag gick in på alla sajter man kan tänka sig där det skulle kunna stå nåt om mig...eller något som kunde koppla journalistens samtal till mig. Jag hittade ingenting. Man måste ju verka påläst när en journalist ringer...man får ju inte verka dummare än vad man är.

Jag hittade ingenting så jag förberedde mig på det värsta "JONAS RAMMADE IN RULLATORTANT I RÄNNSTENEN" eller nåt liknande. Mitt liv var förstört. Jag skulle jobba som svartstädare sista delem i mitt liv och barnen skulle kasta kottar på mig.

Jag skakade och ringde upp journalisten.

Jag: Hej*skamset* Det är jag som är Jonas. Vad vill du mig
Journalist: Ja du....det vet du väl
Jag: Ok, vad är det
Journalist: Du är inne på vår sajt och skriker en del debattartiklar
Jag: Ja., (hundra år sen ungefär..)
Journalist: Va bra! Min enda fråga är om du ofta skriver för DD webb och om du uppmärksammat att det finns en ny lokal del i tidningen:
Jag: Hmm? Ja,..det har jag väl
Journallist: Vad tycker du om det då?
Jag: Det är väl....bra`?
Journalist: Tack för din medverkan då. Hej då
Jag: Ehh. ok . hej då.

oj. oj. viken pärs det var. haha. Skjutjärnsjournalistik ala dalarna. Jag hamnde inte på löpet. Lika bra det:)