Flourtanten är ond
När man gick i skolan så brukade flourtanten komma mitt under lektionerna. Hon var alltid i 50 årsåldern i klädd i landstingets rock. Hon gick runt till alla barnen med sin bricka med flour. Vi fick välja själva vilken kopp vi ville ha, grön, ljusblå, röd osv. Det var verkligen valfrihetens stund Alltid log flourtanten, lite sådär stramt. Vi förstod att hon fått öva hela förmiddagen för att kunna le., Vi var alla överens att hon innerst inne var en ond människa. Så det leende som hon hade i sitt rynkiga ansikte lockades väl fram att hon förmodade att nåt av oss barn någon gång skulle dö av en allergiattack under floursklöjningen, Våran klass var dock en besvikelse., Alla överlevde. Vi hade en liten sport under dessa sköljningar - vi skulle få varandra att skratta så att vi sprutade ut hela floursatsen över våra bänkar. Någon pekade på något roligt utanför klassrummet i rutan, Någon försökte att göra någon grimasch - eller någon pekade och skrattade på Pers enda hand (den andra hade han förlorat) allt för att vi skulle få varandra att skratta.
Jag undrar hur man anställde dessa kvinnor`? Vad krävdes? Att man skulle kunna gå och hålla i något samtidigt (brickan)? ochj att man skulle kunna le, åtminstone en stund. Detta var en svår kombination eftersom alla kvinnor var i klimateriet. I bland var vi rädda att flourtanten blandat ut gifter i flouren, Att tex flourtanten hällt i frätande syra i våra små koppar.
Det hände aldrig, Lite trist Det hade gett färg åt lektionen
Kommentarer
Postat av: Sussi
Nice att du gillar min blogg :) Tack för komplimangen!! Hoppas du får en nice vecka!!
Postat av: Sussi
Skulle nog säkert klara att inte ha nått. Men skulle nog vara träkigt. Tragiskt att man gjort sig själv beroende av alla dessa materiella saker.
Trackback