lesbiskhankatt

För ett par veckor sedan var jag stressad som fan och på dåligt humör. Jag sprang förbi riksdagshuset på väg till centralen. Alla människor var också stressade. Man skulle väl hem och severa gubben pilsner eller nåt.
Helt plötsligt så ljusnade min värld. Allt lev liksom stilla och vackert.
-Hej!
säger en man och ler mot mig.
-Hej,
säger jag och ler tillbaka.
Det var (kd)s Alf Svensson som hälsade på mig. Det var någonting vackert över det. Precis som när Emil i Lönneberga träffade borgmästarens son i Mariannelund"...det tändes liksom ett ljus i deras ögon. Med mig och Alf skulle det typ vara
Jag: Alf. jag jag få låne din portfölj
Alf: Kan du väl få!
Jag: Tror du jag kan klive upp med den på riksdagstrappen
Alf: Klart du kan!
Sen går kanske jag och Alf hem till honom. Vi dricker vin som hans själv har gjort som han döpt till "kissiumurran" Sen ser vi på hårdporr Alf och jag. Det är så fint på något sätt nästan gudomligt vackert.
Jag ser bara hur Alf rodnar och tittar ner och viskar
-Om du får se min får jag se din?

Sen sitter vi där hela natten och skrattar och äger världen. Vi kanske lägger pussel eller nåt eller bygger en koja i en korkek?
-Du och jag Alf
-Tror jag det. Du och jag Hankatt